Bloodrayne - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 49.00

En högre makt har talat till mig. Lovar. Jag hörde en röst i mitt huvud som beordrade mig att ta hand om Bloodrayne-recensionen. Normalt sett brukar röster i mitt huvud prata om blod som regnar från himlen och odjurets sigill, men inte den här gången.

CJ, sa rösten
- Jupp, sa jag
DU SKA RECENSERA UWE BOLLS SENASTE ALSTER, sa rösten
- Uhm, jag har lite mycket att göra nu, kontrade jag
INTE DÅ. JAG SER ALLT, DU HAR INTE ETT DYFT ATT GÖRA, sa rösten
- Ok, you got me. Vad heter filmen? sa jag
BLOODRAYNE. FINNS I VÄLSORTERADE BUTIKER, sa rösten
- Varför just jag? sa jag.
DU ÄR FÖRBRUKNINGSBAR, sa rösten
- Rått... men jag förstår poängen. När?
PÅ STÖRT, sa rösten. VI HAR REDAN PASSERAT INGRESSEN!

Filmen
I 1700-talets Rumänien härjar vampyrförbannelsen likt en envis vinterkräksjuka. Men alla har inte drabbats lika av denna blodiga åkomma. Rayne (Kristanna Loken) är en så kallad dhampir, hälften vampyr och hälften människa, med ett dåligt samvete. Detta samvete leder till att Rayne försöker ge sig på vampyrer istället (gärna kvinnliga sådana, med stora bröst). Målet med detta blodsugande är, naturligtvis, hämnd. Hämnd på den man som våldtog och dödade Raynes mamma, en man som tituleras... vampyrkung. Till sin hjälp i kampen mot denna... vampyrkung har Rayne tre stycken vampyrjägare (vilket är lite ironiskt när man tänker på det). Genom att slå samman sina färdigheter hoppas detta omaka gäng kunna sätta stopp för... vampyrkungens onda planer.

Låter det som om vi hört konceptet förut? Låter det trist? Filmen kunde haft skuggan av en chans att vara intressant om det inte vore för Uwe Boll, mannen som får filmfantaster världen över att darra av ilska (eller skrattparoxysmer). Boll kan närmast liknas vid en hunds pipleksak; ju hårdare man trycker till honom, desto snabbare och högre skriker han "Aj äm beck wiz ej njo mastöhpiis!". Nog var det många som, när man hörde att ytterligare ett spel skulle bli film, funderade i banorna "kan den bli sämre än Alone in the Dark?". Svaret på frågan är nog både och.

Ser man Udo Kier i en film, är det då ett kvalitetstecken?

Medan Alone in the Dark inte ens kan klassas som en film i ordets rätta bemärkelse (handling, röd tråd och manus måste ha varit frånvarande) så tycks Boll storsatsat inför denna film. Filmen har tre akter (dålig inledning, skrattretande mellandel och smärtsamt avslut), det finns en antydan till bakgrundshistoria och omgivningarna tycks ha något att göra med grundhistorien. Men detta är också allt. Utöver ovan nämnda ingredienser finns det inget som lyfter filmen till något anständigt. Jag upprepar; det-finns-inget!

Någonstans i nivå med mitt nedlåtande uttalande så finns säkerligen någon som tycker att filmen har sina förlåtande egenskaper. Tro mig, de finns inte. "Men", säger kanske någon, "den är ju inspelad i Rumänien. Det ger ju lite autentisk känsla åt vampyrscenerna". Visst, inspelad i Rumänien men med Bolls säkra handlag förvandlas vackra scenerier till kulisser från senaste Xena-avsnittet. Förresten är det inte bara sceneriet som ser ut att vara plankade från Xena, skådespelarna i bakgrunden gör inte ett dåligt jobb med att försöka se moderna ut heller.

Mjau, vad jag är arg!

När vi ändå pratar om dåligt kom jag att tänka på skådespelarinsatserna. Två namn som stod ut med en gång på rollistan är Billy Zane och Ben Kingsley. Jag köper att Zane inte gjort en vettig film på väldigt, väldigt länge men Ben Kingsley? Man undrar om Boll höll hans fru gisslan i en Saw-liknande uppsättning för att få Kingsley i rollen som... vampyrkung ("Aj wånt toh plej ö gejm. Ajf gått jor wajf, Benni!"). Eller så är det den uppenbara anledningen att pengar inte luktar. En sak är dock säker, Michael Madsen har då inte luktat på pengar för att lägga sig till med den Hollywood-chica magen och hänghakan han stolt svänger med genom filmen. Kanske dövade det smärtan och den lilla rösten som upprepade att han faktiskt spelade med i Reservoir Dogs en gång i tiden. Kristanna Loken förväntar man sig inte mycket av och med den inställningen blir man inte besviken. Hon kan inte spela, hon kan inte slåss, hon kan inte säga repliker, men attsingens vad hon kan gå mot kameran. Nej, vänta, det kunde hon inte heller. Sen är Michelle Rodriguez också med.

Bild
Det ska vilja till att man idag, med en modern film, misslyckas med överföringen till dvd. Förvisso, Uwe Boll är inblandad så man vet aldrig var det landar men i detta fall tycks det ha gått vägen. Bilden kommer med en bra detaljskärpa, detaljer i skådespelarnas ansikten syns tydligt. Färgerna är dämpade med en dragning åt det bruna hållet (ni kan fundera på vad det kan symbolisera) utan att blöda. Vad jag kunde se syntes inga uppenbara defekter i bilden i fråga om skärpeförstärkning eller pixelering. Svärtan lämnar en del övrigt att önska, allt som oftast ter sig bilden mer mörkgrå än ordentligt svart. Den genomsnittliga bitraten ligger på 7.49 mbit/s.

Bitraten för Bloodrayne

Ljud
Det utan någon större förhoppning som jag började kolla runt i filmen och försöka hitta några demosekvenser. Men döm om min förvåning när det brakar loss redan i första scenen, rejält med bas och aktivitet i bakkanalen på en gång. Denna aktivitet fortsätter i stort sett genom filmen, tydlig och klart diskant och en rejäl bas som ibland kan bli en aningens lös men utan att gå över gränsen. Den skarpögde kan ha noterat att det finns ett Dolby Digital 5.1-spår och ett DTS-dito. Vad tror ni skillnaden är? Om ni satt era pengar på att DTS-spåret är mixat med en högre volym så har ni helt rätt, DTS-spåret har en påtagligt högre volym men även ett klart mer väldefinierat mellanregister än Dolby-spåret. Bitraten för Dolby Digital-spåret ligger på 448 kb/s medan DTS-spåret klockar in på 768 kb/s.

Extramaterial
För en gångs skull känner man sig lite snuvad på en skitfilms extramaterial, det hade varit så intressant att höra Boll förklara tanken bakom filmen. Istället bjuds vi på två stycken featuretter (Making Of Teaser, 01:11 och Making Of Scenes, 02:45) som är en typ av bakom kulisserna-klipp men utan någon intervju eller annat som skulle kunna motivera deras existens på skivan.

Sist, och verkligen minst, kan de hugade titta på en trailer (01:26) för filmen. Det är intressant att trailern får filmen att åtminstone framstå som en "vanlig" film. Förutom en halvnaken Meat Loaf, eller Lokens knähöga sparkar, eller...

Sammanfattning
- Okej, jag är klar. Du hade rätt, den sög
PRECIS SOM JAG SA. HAR DU SAGT ÅT FOLK ATT INTE SE FILMEN?, sa rösten
- Njae jag är på gång men...
FIXA, CHOP CHOP! DU GÅR REDAN PÅ TOMGÅNG, sa rösten

"Livet är en saga blott, berättad av en dåre" skrev Shakespeare när det begav sig, ett citat som i stort passar in på Bloodrayne idag. "Bloodrayne är en skitfilm, berättad av en tysk dåre"... Hmm, klingar inte riktigt lika bra, men likväl sanningsenligt. Tro mig, den här filmen är verkligen dålig. Den är inte roligt dålig utan dålig, ingen film att samlas runt och sedan garva åt med kompisarna. Och trots allt; är du verkligen beredd att offra Livet Efter Detta (TM) för att stilla nyfikenheten kring exakt hur rutten filmen är? Tänkte väl det.