Batman Returns (Blu-ray) - dvdforum.nu

På något sätt vill Tim Burton ge en vink om vad som väntas när Selina Kyle efter sin förvandling slår sönder o:et och t:et i sin blinkande neonskylt med texten ”Hello There”. När hon nu vackert poserar i sin nya dräkt kan man i bakgrunden skymta texten ”Hell here”, men tyvärr känns helvetet aldrig speciellt nära under de styva två speltimmarna.

Filmen
The Penguin (Danny De Vito), eller Oswald Cobblepot som är hans riktiga namn, terroriserar Gotham City och han är trött på att alltid bli klassad som en skitstövel. Därför kidnappar han affärsmannen Max Shreck (Christopher Walken), som också är en skurk, men med ett betydligt bättre anseende, och tillsammans kommer de överens om att Schreck med hjälp av sitt inflytande ska göra The Penguin till borgmästare. Naturligtvis har de båda andra mer ondskefulla planer och det är dem som Batman (Michael Keaton) ska sätta stopp för. Problemen hopar sig dock när antagonist nummer tre dyker upp, Catwoman (Michelle Pfeiffer), och Batman får därför fullt upp med att rensa Gotham från allt avskum.

Jag har alltid sett Burton som en stor mästare med alla hans filmer som oftast går raka vägen till hjärtat. Problemet med Batman Returns är att jag redan när jag såg den första gången tyckte den var ganska seg och tråkig, och det blir inte bättre nu när Christopher Nolan presenterat facit på en Batman som faller mig mer i smaken. Burtons karaktäristiska miljöer finns naturligtvis med och jag blir hänförd även i denna film, men problemet ligger i att berättelsen som presenteras känns helt meningslös och jag får absolut ingen känsla inombords för de karaktärer han valt att ha med. De Vito gör en helt fantastisk prestation som The Penguin och Michelle Pfieffer är perfekt som Catwoman, men det känns aldrig någon gång som att de helt seriöst vill förgöra staden och dess stora hjälte, utan det hela stannar på någon form av busnivå á la Dennis the Menace och känns bara mesigt.

Det som dock gör halva filmen är Danny Elfmans score. Elfman har i sitt arbete scen för scen funnit passande musik till var och en av huvudkaraktärerna och allt det som spelas upp har på något sätt ett tema beroende på vilken karaktär som är i bild. Vad som också är kul i det här fallet är att det är mer musik komponerat än vad det normalt brukar vara till en film. Av de 120 minuter som filmen varar är det musik i 95 av dem, och det är enligt Elfman själv dubbelt så mycket musik som det vanligtvis är i en normal spelfilm.

Summeringen är väl att Batman Returns är en saga för barn, gjord på ett sätt så att barn inte får titta på den. Två timmar är alldeles för lång tid, då det hela aldrig tar fart, och även om man inte får jämföra så rekommenderar jag ändå Nolans tolkning av den svarte riddaren.

Bild
Bortsett från filmens cirkusspektakel, vilket faktiskt bjuder på lite blandade färger, är denna film inte helt otippat mestadels svart. Även om man märker att det är en fin överföring är inte svärtan alldeles i topp och det noteras främst av mig när jag direkt efter slänger in Batman Begins, som visar hur svärta ska se ut. Sedan tycker jag även att detaljrikedomen har fått ta stryk och det hela känns som att det skulle vara ett DNR-problem, men jag har ingenting att jämföra med så jag betonar det lite som en gissning från min sida. Skärpa och övriga färger än svart ligger på en fin palett och då jag inte finner några komprimeringsartefakter av något slag lägger jag betyget på en åtta.

Ljud
Till en början undrade jag varför man i hela friden valt att skicka med ett sådant platt Dolby Digital True HD-spår, men efter att ha funnit att min sub inte var korrekt påslagen förändrades det hela. Visst märks det att ljudspåret inte är från dags dato, men en liten tröst och hjälp på vägen är att Batman Returns var den första filmen att mixas i Dolby Digital och detta gör att överföringen torde ha varit tämligen enkel, och Warner visar klart och tydligt att de gjort sitt yttersta för att få till det hela. Dialogen är den som tappar en del då den saknar rymd och jobbar lite ensamt på de högre frekvenserna och medför att det hela blir ganska tunt. Effekterna fungerar annars hyggligt, med bra djup och tryck i mellanregistret, och Elfmans musik är väl den som fått mest utrymme, vilket gör att den faller fint i fronthögtalarna. Betyget för ljudet blir det samma som för bilden, en åtta.

Extramaterial
Det finns faktiskt lite smått och gott att välja mellan här och utbudet startar med ett kommentarspår med Tim Burton. Två featuretter bjuds sedan, The Bat, The Cat and the Penguin (21:54) och Shadows of the Bat pt.4: Dark Side of the Knight (30:19), och dessa sätter jag som de mest värdefulla delarna av extramaterialet, då de ger en lagom stor portion av inblick i produktionen. Efter det följer en analys av filmens karaktärer i Batman: The Heroes (07:08) och Batman: The Villains (11:22), och här frågar man alla möjliga, som Kevin Smith och Bob Cane, hur de ser på karaktärerna.

Sedan följer några, för mig, mindre intressanta bitar och först ut i det segmentet är Gotham City Revisited (11:27), där det diskuteras om uppbyggnaden av Gotham City i Warners gigantiska studioområde. I Sleek, Sexy and Sinister (13:31) går man igenom kostymeringen av huvudkaraktärerna och i Making up the Penguin (8:15) går man även in mer i detalj på den grymma sminkningen av Danny De Vito som The Penguin.

En gyllene regel bland filmfolk brukar vara att aldrig använda barn och djur i filmer, men Burton verkade strunta i detta och pytsade in en gigantisk hoper pingviner, och just detta får man en genomgång av i Assembling the Arctic Army (9:34). Visuella effekter är naturligtvis vanligt förekommande i denna film och för att få mer inblick i det arbetet bör man se Bats, Mattes and Dark Knights (11:37). Om man sedan som jag avgudar musiken i denna film får man i styva elva minuter en mindre genomgång av geniet Danny Elfman i Inside the Elfman Studio (11:25). Musikvideon Face to Face (4:21) med Siouxsie and the Banshees känns mer eller mindre meningslös och så gör även den medföljande trailern (2:35), och det medför ett tråkigt avslut på extramaterialdelen.

De två längre featuretterna samt inblicken i Elfmans arbete är det som väger tyngst i detta extramaterialpaket, som jag helt klart tycker håller måttet. Visst förekommer det traditionellt fjäskande i bifogade intervjuer, men jag känner mig härdad nu och kan istället se ljusglimtarna. Jag petar upp betyget en pinne över medel och delar ut en sexa.

Sammanfattning
Det skulle vara för nostalgins skull jag rekommenderar er att inhandla denna film. Erfarna tittare som följt 90-talets Batman-serie vet att detta inte är den bästa av de fyra, men inte heller den sämsta. Gillar ni filmen ska den helt klart inhandlas i detta format, då bilden och ljudet är med beröm godkänt, men ska ni se den för första gången tycker jag nog ni ska hyra den. Lite mer hade väl kunnat pressas ut ur extramaterialet, men det är ju ändå spelfilmen i sig som är huvudattraktionen.