Attentatet mot Richard Nixon (DVD) - dvdforum.nu

Vissa skådespelare klarar av att bära hela filmer på sina axlar. Robert De Niro och Al Pacino är två exempel, även om de nuförtiden kanske inte övertygar riktigt lika starkt. Sean Penn har också den egenskapen, och hos honom lever den intakt. Ett bevis på det är Attentatet mot Richard Nixon. Penn spelar här Samuel J. Bicke, en man inte helt olik Travis Bickle, Robert De Niros karaktär i Taxi Driver.

Filmen
Långfilmsdebuterande Niels Muellers Attentatet mot Richard Nixon är ett oväntat lågmält drama som målar upp ett närgånget och detaljerat porträtt av en sjuk människa. I sin frustration över tingens tillstånd kanaliserar Samuel Bicke (Sean Penn) all sin ilska och vanmakt på en person, USA:s president Richard Nixon. Samuel Bicke lever separerad från sin fru Marie (Naomi Watts) och sina barn. Han önskar inget högra än att åter få vara med henne och vägrar inse att hennes kärlek till honom sedan länge dött. Bicke drömmer om att kunna säga upp sig från sitt jobb som säljare i en möbelbutik och därigenom en gång för alla slippa hunsas av chefer som inte respekterar hans ovilja att ”ljuga” för kunderna. Han söker ett lån för att kunna starta en däcksfirma ihop med bäste vännen och bilmekanikern Bonny (Don Cheadle), en firma där hederlighet ska vara ledstjärna och Bickes medel att uppnå den amerikanska drömmen (som han ser den).

Samuel Bicke (Sean Penn) och Marie (Naomi Watts)

Det är inte mycket som går Bickes väg och överallt ser han tecken på hur vanligt folk behandlas utan respekt. Maries korta kjol på jobbet som servitris, Bonnys lättsamma hållning gentemot ilskna kunder, hans chefs friserade uppgifter till kunderna, allt spär på hans bild av att värden är en orättvis plats där alla tar skit och ingen står upp för sin rätt. Inte minst han själv; inför Marie och Bonny luftar han sina tankar men är samtidigt livrädd för konflikter och gör aldrig något åt sina frustrationer. All denna undertryckta vrede och längtan efter respekt får honom att isolera sig allt mer. I sin accelererande galenskap börjar en plan ta form, en plan för hur han ska kunna få ett stopp på förtryck och orättvisor genom att mörda symbolen för girighet och respektlöshet, Richard Nixon.

Den stora styrkan hos Attentatet mot Richard Nixon ligger i skådespeleriet, där både Sean Penn och aktörerna som spelar birollerna i hans omgivning gör ett fenomenalt jobb. Just Sean Penns insats skulle kunna fungera som ett skolboksexempel på teaterskolan för hur en karaktär levandegörs på ett trovärdigt sätt. Hela Samuel Bickes uppenbarelse osar av ensamhet, desperation och otillräcklighet, och ju längre filmen går, desto mer framträdande och oroväckande blir hans egenheter. Det är oerhört frustrerande att se Bicke gå ner sig som han gör, särskilt när han vägrar inse att han själv bär stor del av skulden för sin livssituation. Extra spännande är det att se Michael Wincott göra så bra ifrån sig i en liten biroll, fjärran de klichéartade typer han normalt brukar få gestalta. Regissören Niels Muellers låter det ta den tid det tar att beskriva Bickes gradvisa förfall, ner i galenskapens mörker. Det är därför aldrig något problem att acceptera Bickes fixering vid att återfå någon form av respekt för sig själv och alla andra förtryckta människor i samhället. Är det på ett område filmen fungerar så är det just med att få liv i karaktärerna.

Samuel Bickes bäste vän Bonny (Don Cheadle)

Filmen om Samuel Bickes öde är dock långt ifrån felfri och det är några saker som stör mer än andra. Det första är Bickes omgivning och liv i största allmänhet. Trots hans redan från början labila och svåra sätt har Bicke fru och barn, en normal polare i Bonny och dessutom, kanske den största gåtan, ett helt okej jobb. Hur han uppnått det får man aldrig inblick i. En annan sak som haltar är tempot. Filmen är långsam och saknar momentum. Visserligen ligger fokus på Bickes eskalerande paranoia och hur han drivs, eller snarare driver sig, mot det slutgiltiga attentatet. Spänningsmomentet uteblir när slutet redan är känt och väntan på finalen känns utdragen.

Bild
Attentatet mot Richard Nixon presenteras i originalformatet 1.85:1. Bilden är anamorfisk med en medelbitrate på 8.8 Mbit/sekund. Den återges med en något dämpad palett där de färgklickar som förekommer framträder på ett naturligt vis. Kontrastnivån är utmärkt, även om detaljer i mörka partier kunde framträda bättre. Skärpan och detaljnivån är kalasbra och texturer får därmed ett trevligt djup. Bilden är näst intill skadefri, endast ett fåtal småmärken gör sig påminda emellanåt, och dessutom utan störande konturförstärkning.

Ljud
Valet av ljudspår står mellan DTS 5.1 och Dolby Digital 5.1, och språket är förstås engelska. Jag hör ingen större skillnad mellan ljudspåren, som båda domineras av dialogen och den klassiska filmmusiken. Talet återges klart och distinkt. Ljudbilden är framtung men bjuder åtminstone på ett par panoreringar, dessvärre utan att utnyttja de bakre högtalarna. Vid några tillfällen tycker jag att trycket i ljudeffekterna borde ha varit bättre. Det är först i filmens slutskede som subben gör sig påmind. Nåväl, filmer av den här karaktären behöver inte visa upp en fet ljudbarriär. Det är dialogen och musiken som är det väsentliga och på det området låter Attentatet mot Richard Nixon klanderfritt.

Extramaterial
Fem trailers (11:00) är vad som erbjuds, varav en för Attentatet mot Richard Nixon. Bildformatet och tillgången till svensk text för dessa varierar. Det är klart irriterande att trailersviten startar före filmen. Visserligen kan den avbrytas, och trailers är ju åtminstone mindre störande än anti-piratbudskapen som förekommer ofta numer, men att komma direkt till menyerna är helt klart att föredra.

Sammanfattning
Attentatet mot Richard Nixon är sevärd tack vare det mycket starka skådespeleriet och främst då Sean Penns insats som den trasige Samuel Bicke. Dessvärre lider den av ett lågt tempo som fick mig att titta på klockan både en och två gånger, och då är filmen ändå ganska kort. Den här svenska utgåvan saknar tyvärr extramaterialet från exempelvis den brittiska. Å andra sidan har den ett DTS-spår, men i det här fallet innebär det inte något större lyft. Ljud och bild är i vilket fall riktigt bra, inget snack om saken.