Alien Återuppstår – Special Edition (DVD) - dvdforum.nu

"- Who are you?
- I'm the monster's mother."

En reklamfilmsregissör, en relativt okänd regissör och en musikvideoregissör hade alla fått chansen att filma varsin del i Alien-sagan. Frågan var vem man kunde hitta som kunde tillföra välbehövligt färskt blod till filmserien utan att för den sakens skull tulla på framgångskonceptet. Valet föll på en, i USA, okänd Jean-Pierre Jeunet (City of the lost children).

Filmen
Alien Resurrection (som filmen hädanefter kommer att kallas för) har tidigare recenserats på dvdforum.nu som del i den nya boxen (se längst ned på sidan för länkar), varpå jag endast tänker gå igenom mina reflektioner kring filmen som sådan.

Varje gång jag ser Alien Resurrection (det blir inte så ofta, men ändå) så undrar jag om producenterna verkligen förstod åt vilket håll Jeunet tänkte ta filmen, för Alien Resurrection är inte bara den sämsta i serien (hittills), utan också en förvirrad röra av komedi, thriller, action och drama. Jeunets tanke var att åstadkomma en film som var lika mörk, men samtidigt humoristisk, som Delicatessen. Tyvärr hanteras detta på ett mycket osmidigt och taklöst sätt vilket innebär att scener som ska vara roliga allt som oftast faller platt till marken, och scener som ska vara spännande eller skrämmande uppfattas som parodiska. Samtidigt har karaktärerna förvandlats till skyltdockor vars enda uppgift är att göra något dumt och sen dö eller bara dö. Som exempel: militären vet att man har en organism ombord med syra istället för blod, och ändå så har man inte byggt burar som klarar att stå emot syran, fullkomligt idiotiskt och ordentligt krystat, en metafor för hela filmen. Dock är inte filmen helt utan sin charm, mycket tack vare Jeunets vision för filmen som, när han väl lyckas, skänker en viss mörk sagostämning över det hela. Den specialversion som finns att tillgå understryker bara det som Jeunet säger i extramaterialet, hans regissörsversion var den som gick på bio och det märks. De få extra scenerna (cirka sju extra minuter) tillför bland annat en ny inledning som definitivt känns malplacerad. Tilläggen märks inte alltför väl, förutom den nya inledningen, och det känns mer som om de gör filmen för lång.

Bild
Paletten i Alien Resurrection går i varma jordfärger med väldigt få undantag. Samtidigt arbetar Jeunet, tillsammans med fotografen Darius Khondji, väldigt mycket med skuggor vilket skapar en dynamisk bild med mycket djup och dramatik, faktiskt är detta en stor del av filmens värde. Rent tekniskt är den nya överföringen ett stort steg framåt jämfört med den gamla, inte bara på färgskalan utan även på detaljnivån och svärtan. Det är uppenbart mörkare i den nya releasen, men för den sakens skull går inte detaljer förlorade. Förut tycktes vissa ljusare partier av filmen nästintill lida av överexponering, ljuset bredde ut sig över sina gränser. Samtidigt är färgerna mindre accentuerade, färgskalan är inte fullt så dramatiskt som på gamla utgåvan utan håller sig i ett lugnare, mörkare spektra (för exempel, jämför Ripleys uppvaknande fem minuter in i filmen). Allt som allt är det en kompetent överföring som överskuggas av en lite väl framträdande kornighet och, i vissa lägen, brist på detaljer. Utöver dessa två mindre skavanker såg jag inga artefakter, något som resulterar i en åtta i bildbetyg. Bitraten för bioversionen är 7.79 Mbit/s medan den förlängda versionen har en bitrate på 7.29 Mbit/s, fullt godkänt alltså.

Ljud
Utöver ett engelskt Dolby Digital 5.1-spår får vi även ett DTS 5.1-spår och återigen befäster vi recensenter den gamla fördomen att ”DTS låter lite mer, lite rymligare och lite mer”. Däremot är det, för den här filmen, riktigt uppenbara skillnader som framträder. DTS-spåret har en klart djupare och fastare bas som skakar om en i explosioner samtidigt som detaljer framträder klarare i de mer högfrekventa ljuden. Panoreringar och kanalseparation sköts på ett bra sätt, dialogen ligger i centerkanalen medan man låter atmosfärljud hålla sig i frontar, men även i surroundkanalerna vilket öppnar upp ljudbilden. Bitraten för Dolby Digital-spåret är 448 kb/s medan DTS-spåret ligger på 768 kb/s.

Extramaterial
Likt de tre föregående Alien-filmerna har man placerat ett kommentarspår på filmskivan, och den här gången är kommentarspåret kopplat till bioversionen av filmen. På kommentarspåret finns Jean-Pierre Jeunet (regissör), Hervé Schneid (klipp), Alec Gillis & Tom Woodruff Jr (specialeffekter), Pitof (visuella effekter), Sylvain Despretz (konceptdesign) samt skådespelarna Ron Perlman, Dominique Pinon och Leland Orser. Vad som kan vara förvirrande är att det är väldigt många franska brytningar på kommentarspåret (som om det inte vore nog så sitter alla i samma rum vilket ökar på förvirringen något oerhört) och ibland kan det vara svårt att hålla isär dem. Som tur är finns en engelsk textning inklusive namn på den som pratar vilket underlättar enormt mycket. Som kommentarspår betraktat så lyfter det aldrig, kanske beror det på språkförbistringar men det känns lite väl avslappnat och lite virrigt, men ett kommentarspår är aldrig fel att ha med, särskilt i en sådan här maffig utgåva.

Likt Aliens har regissören, Jeunet i det här fallet, haft vänligheten att spela in en liten introduktion till filmen som spelas upp om man väljer att se den förlängda versionen. Jeunet förklarar här varför han har valt att inte kalla den versionen för en ”director's cut” eftersom han anser att bioversionen är den film som han ville göra.

När det kommer till uppdelningen av extramaterialet på skiva två är det återigen som på den nya Alien-utgåvan, med underavdelningarna pre-production, production och post-production. Även här har man klippt upp den långa dokumentären till ett antal mindre featurettes, så tro inte att de klippen tillhör någon värdelös studioploj som annars är så brukligt.

Avdelningen pre-production innehåller tre stycken dokumentärer. From the ashes (10:07) tittar på det delikata problemet hur man skulle få fart på alien-serien igen efter Ripleys frånfälle i den tredje filmen. Fokus ligger här på manusförfattaren Josh Whedon och han gör ett bra jobb när han förklarar hur han tänkte och hur han arbetade gentemot Jeunet. French Twist (26:11) är en intressant titt på hur det kom sig att Fox valde att ta in en fransk regissör för att ro projektet i hamn. Förutom Jeunet talar man med Pitof, Darius Khondji och Bob Ringwood (kläddesign). Under the skin (12:48) koncentrerar sig på rollbesättningen för filmen. Något som kanske förvånar är det faktum att Jeunet hade fria händer att välja sina skådespelare, något som tycks vara mycket ovanligt i Hollywood.

Förutom dokumentärerna finns ett till videosegment som kallas för Test footage (09:53, 04:42), en sorts bakom kulisserna. Dels får vi följa hur prototyper för alienmonstret tas fram och hur man testar specialeffekter, och dels får vi se testfoto på hur Ripleys olika klädesplagg och frisyrer ser ut i aktion. Liksom på de tidigare utgåvorna har vi möjlighet att läsa få läsa filmens ursprungliga manus, här skrivet av Josh Wheton. Som jag tidigare påpekat så är det onekligen intressant, men det är på tok för många sidor att bläddra genom med bara fjärrkontrollen, bättre då att ha det som DVD-ROM-material. The Marc Caro Portfolio är ett mindre galleri med skisser på filmens karaktärer. Skisserna är gjorda av Jeunets kollega och vän Marc Caro och användes i inledningsskedet för att få en känsla för hur karaktärerna skulle se, även om Caros design är lite för low-tech för en science fiction-film. The Art of Resurrection är sju stycken olika gallerier med konceptskisser över olika delar av filmen, allt från utseendet på rymdskeppen till hur jorden ser ut i framtiden och hur olika tekniska detaljer skulle kunna lösas. Bildmanus över åtta olika scener följer med på disken. Kanske kul att titta på men i och med att Jeunet tycks ha följt dem noga (nästintill rakt av faktiskt) så blir det lite väl upprepande. Sist på denna del av extramaterialet kan man titta på en multivy-sekvens (02:52) där fyra stycken scener finns representerade både i deras slutgiltiga form men även i en videofilmad form från repetitionerna av sagda scen. Utöver detta har man lagt med en vy med bildmanus vilket gör att man kan se hur scenen lades upp innan den filmades.

Production-delen inleds med tre dokumentärer där Death from below (31:39) är den första. Den här delen av den stora dokumentären koncentrerar sig helt på inspelningen av vattensekvensen som tog en hel månad att spela in. Förutom rena tekniska aspekter diskuteras även problematiken med att ha folk (utan dykutrustning) i ett slutet utrymme och vad det innebär. Att sen Winona Ryder hade en drunkningsolycka i tonåren gjorde inte det hela mindre traumatiskt. In the zone (06:45) är också en koncentrerad blick men den här gången på en enskild liten detalj som säkerligen de flesta redan avfärdat som ett datortrick; scenen där Sigourney Weaver sätter en basketboll i korgen medan hon har ryggen mot korgen. Den här biten av dokumentären är rätt kul att se för helt plötsligt skiner personen Sigourney igenom när hon strålande stolt förklarar hur skottet satt. Unnatural Mutation (26:25) är en genomgång av specialeffekterna för filmen och återigen får vi stifta bekantskap med Alec Gillis & Tom Woodruff Jr. (de två som följt alien-serien längst, förutom Sigourney Weaver). Framför allt Gillis är riktigt duktig på att metodiskt beskriva arbetet med att ta fram de olika specialeffektsscenerna och hur man tog olika ansatser för att klara av de krav som manuset ställde.

Utöver videosekvenserna så finns här även två fotogallerier. Det första galleriet, Production gallery, innehåller ett hundratal foton på olika delar av filminspelningen, både framför och bakom kameran. A.D.I.’s workshop innehåller närmare tvåhundra bilder på de olika make up-effekterna och specialeffekterna som används genom filmen. För den som är intresserade av ämnet är det en veritabel guldgruva att gå igenom, vi får ta del av en hel del närbilder av ett antal effekter som är mycket välgjorda men som tyvärr syns alltför lite i filmen.

Post-production är den sista, och minsta, delen av extramaterialet och här har vi endast tre dokumentärer att titta på. I Genetic Composition (13:12) intervjuar man John Frizzell (Dante’s Peak) om hur filmmusiken kom till och hur det kom sig att just han anlitades av Jeunet. Jag, som är intresserad av filmmusik, tycker att det här segmentet är bland de mer intressanta i och med att vi inte bara får ta del av idéerna bakom det speciella ”sound” som genomsyrar filmen utan att vi också får se hur vissa av de mer obehagliga ljuden kom till. A matter of scale (22:52) lägger hela sin tid på att studera användandet av miniatyrer närmare och hur scenerna kom till. Sin specifika, tekniska natur till trots så pratas det en hel del komposition av bilder här, till exempel visar det sig att det ursprungliga militärskeppet var för avlångt i vertikalled i och med filmens bildformat, vilket ledde till en ny design och ett mer horisontellt utdraget skepp.

Sammanfattning
Jag personligen tycker att alien-serien klarar sig bra utan den här filmen, hela serien tar en mycket sämre vändning här och jag kan inte riktigt rekommendera filmen som sådan till den som inte sett den än. Däremot är det en film att ha om man redan har de tre tidigare filmerna i deras nya utgåva (för vilken filmsamlare vill ha ¾ av en samling?), framförallt med tanke på DTS-spåret och extramaterialet. Med tanke på stämningen (eller bristen därav) är det kanske ödets ironi att filmbolaget lagt till en text längst ned på omslaget där det står: From the director of ”Amelie”.

Relaterade länkar:
Alien Quadrilogy
Alien - Director's Cut
Aliens - Återkomsten
Alien 3