Alien 3 - Special Edition (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 167.00

”It was with us... on the way.”

”Har man jobbat med Madonna så skulle en alien inte vara några problem” sades det om David Fincher och hans regidebut, Alien 3. Dock visade det sig att en alien var det minsta av Finchers problem; ett icke-existerande manus och producenter med en förkärlek att lägga sig i stod för de stora problemen.

Filmen
Alien 3 har tidigare recenserats på dvdforum.nu som del i den nya boxen (se längst ned på sidan för länkar), varpå jag endast tänker gå igenom mina reflektioner kring filmen som sådan.

Alien 3 har blivit något av en vattendelare för fans av Alien-serien, antingen gillar man filmerna före Alien 3 eller så gillar man serien som sådan. Förväntningarna var höga på filmen, man hade fått vänta länge på uppföljaren till en av 80-talets svettigaste actionfilmer och många var de som trodde på en minst lika actionladdad uppföljare. Döm om deras förvåning då filmen visade sig vara en film som gick mer mot drama än mot action. Nog för att filmen var spännande, men den var inte alls vad fansen hade väntat sig och gick således inte så bra på bio (läs: den spelade in sin budget men slog inga rekord).

För mig så är filmen en underskattad liten pärla, sin brist på häftiga Giger-interiörer eller ”fullt ös, medvetslös”-action till trots. Vad Fincher lyckas med är något som kan liknas vid den fatalism som genomsyrar Seven, en mycket liten grupp individer som inte har någon som helst (eller som blir av med sin) framtidstro, för även om man löser problemet så återstår lämningar från lösandet av problemet och dessa är oöverstigliga. Liksom Mills leds av Summerset så leds Ripley (Sigourney Weaver) av en motvillig Dillon (Charles S. Dutton) till problemets kärna, och båda får känna på effekterna av upplösningen. Inte nog med att Fincher valde ett annorlunda tempo för Alien 3, han drar ned oss tittare till något som närmast ter sig som ”anus mundi”, en smutsig fängelseplanet där ett fåtal fångar fortfarande finns kvar som arbetare i ett smältverk. Ohyra härjar fritt, både flugor och löss, något som leder till att alla måste raka sina kroppar för att hålla sig något sånär friska samtidigt som kläderna är mer eller mindre sönderslitna av det hårda livet på planeten. Till skillnad från Alien och Aliens så har vi absolut ingen trygghet att söka oss till i den tredje filmen, här finns inget moderskepp, inget transportfordon eller datorcentral som kan skänka värme och trygghet. Återigen står det stora företaget på samma sida som alien och här fruktar man ankomsten av alien nästintill lika mycket som företaget, en ankomst av företaget likställs med en möjlig utrotning av den mänskliga rasen, ett öde så illa som något.

Tack vare den behandling som Fincher utsattes för under inspelningen av Alien 3 betackade han sig för att medverka till att någon form av ”director’s cut” togs fram. Detta till trots har man tagit och klippt om filmen till en förlängd version som är cirka halvtimmen längre. Inför denna förändring är jag lite kluven, för jag tycker att den har många fördelar men även några nackdelar. Den absolut största fördelen är att rollerna utvecklas till karaktärer av kött och blod. De anonyma fångarna är inte längre anonyma, de får ett ansikte och en drivkraft i den förlängda versionen. Samtidigt knyter man ihop en del händelser på fängelseplaneten som i den tidigare versionen tedde sig lite mystiska, nu flyter händelseförloppet på i en mycket bättre takt. När det kommer till nackdelarna är de få till antalet, den största förlusten för mig med den förlängda versionen var slutet, vars detaljer jag besparar er som inte sett filmen än. Slutet i originalet besitter ett starkare anslag, i den förlängda versionen har man tappat lite av detta, något som är synd eftersom den förlängda versionen som helhet är en klart bättre film. Ni som redan gillar Alien 3 kommer definitivt att gilla att få en utökad historia medan ni som inte gillar filmen kanske får en annan syn på denna bastard inom serien.

Bild
Bilden på Alien 3 skiljer sig en del från den gamla utgåvan, dock inte på långa vägar så mycket som regissörsversionen av Alien till exempel. Vad man har gjort är att man har färgkorrigerat denna utgåva i vissa scener (ta till exempel Ripleys entré i matsalen, i den nya versionen går färgerna klart mer åt det blå hållet). Jag tycker mig även se en smula mer detalj i bilden på den nya utgåvan, dock är detta något som inte är särskilt uppenbart om man inte direkt kan jämföra utgåvorna mot varandra.

Alien 3 är en film målad i brunt, doppad i brunt och rullad i brunt. Kort sagt: paletten för filmen är något begränsad men detta är ingen nackdel för filmen. Det är ett fantastiskt foto signerat Alex Thomson (som ersatte Jordan Cronenweth efter en veckas tagningar på grund av sjukdom) som både är bedövande vackert och smärtsamt närgånget, trots sitt 2.35:1-format. Tack vare de magnifika scenerierna kan kameran röra sig ledigt, och förstärker känslan av att fängelset och planeten verkligen finns där. Rent tekniskt ser bilden bra ut även om den inte når upp till absolut toppnivå. Det jag främst upplever som ett tillkortakommande för bilden är att detaljnivån är lite bristfällig, inte mycket dålig men tillräckligt för att filmen ska kännas något daterad och därmed nog för att jag ska sänka betyget en aning. Positivt att notera är frånvaron av fysiska skador på filmen, artefakter såsom skärpeförstärkning eller persienneffekter syns inte till någonstans vilket är glädjande. Utöver detta får vi en bra svärta som innehåller detaljer även i de mest skuggbeklädda scener, kort sagt: en riktigt bra överföring som inte riktigt når fram till full pott. Bitraten för dvd:n ligger på 7.53 Mbit/s för bioversionen och 5.97 Mbit/s för den förlängda versionen.

Ljud
Det är säkrast att vädra ut det här med en gång: Alien 3 låter riktigt bra förutom i några få scener i den förlängda versionen. Tydligen fanns det inte möjlighet att mixa dialogen ordentligt varpå tydligt bakgrundsljud kan höras i de partierna, något som är ganska uppenbart tyvärr. Denna miss till trots så är filmen välljudande, man har använt sig av surroundhögtalarna i hög utsträckning för att förmedla atmosfärljud och musik, något man lyckas väl med. Filmen är mer av en smygande thriller, men det finns tillfällen med ordentlig bas, och även om de stunderna är få och basen inte ges direkt chans att glänsa så är det fullt tillräckligt för att ge en extra dimension åt filmen. Dialoger och effekter placeras på ett adekvat sätt i de olika kanalerna och i vissa scener förekommer en subtil panorering av ljudeffekterna, men även här används sådant sparsmakat. Betyget blir högt och om det inte vore för mixmissen hade det kunnat närmare sig ett ännu högre betyg. Bitraten för Dolby Digital-spåret ligger på 448 kb/s.

Efter den svulstiga, militaristiska filmmusiken till Aliens (skriven av James Horner) var det dags för ännu en ny förmåga att pröva sin lycka, och valet föll på den då relativt okände Elliot Goldenthal (Heat, Batman Forever, En vampyrs bekännelse). Goldenthal undvek att fästa sig alltför mycket vid tidigare stycken och arbetade efter en säregen stil, en stil mer baserad på industriellt klingande toner från bläckblåset med en stark koppling till slagverk, och resultatet är en ytterst dissonant, febersvettig känsla. Ett perfekt exempel på detta är hur Goldenthal använder sig av 20th Century Fox klassiska musikslinga som alltid förekommer tillsammans med deras logotype, när slutligen stråkarna ska tona ut vrids de istället upp i tonart och blir till ett animaliskt skrik innan de avslutas med ett dovt slag. Förutom slagverk och bläckblås förekommer både en kör och en ensam pojkstämma som ytterligare förstärker den utsatthet och skräck som förekommer i filmen (första spåret på soundtracket, Agnus Dei). Men det förekommer även bedövande vackra musikstycken (sista spåret på soundtracket, Adagio) som perfekt understryker upplösningen på filmen och det som sker på den vita duken.

Extramaterial
Likt de två föregående Alien-filmerna har man placerat ett kommentarspår på filmskivan, och den här gången är kommentarspåret kopplat till bioversionen av filmen. Eftersom Fincher som sagt vägrade vara med på denna produktion så får vi nöja oss med Alex Thomson (fotograf), Terry Rawlings (klipp), Alec Gillis och Tom Woodruff Jr. (specialeffekter), Richard Edlund (visuella effekter) samt skådespelaren Tom McGann (Golic). Tyvärr är det inte ett särskilt intressant spår eftersom man saknar både regissör och någon av huvudrollsinnehavarna, och det hela hjälps inte upp av att Alex Thomson låter väldigt gammal och pratar väldigt långsamt. Som tur är så är kommentarspåret textat, inklusive namn på den som pratar, vilket gör att man kan titta på filmen samtidigt som man läser kommentarerna.

När det kommer till uppdelningen av extramaterialet på skiva två är det återigen som på den nya Alien-utgåvan, med underavdelningarna pre-production, production och post-production. Även här har man klippt upp den långa dokumentären till ett antal mindre featurettes, så tro inte att de klippen tillhör någon värdelös studioploj som annars är så brukligt.

Avdelningen pre-production innehåller fyra stycken dokumentärer. Development (17:01) går in på hur teamet bakom Alien-serien (Giler, Hill och Carroll) arbetade för att få fram en ny film, och redan här anar man hur tanken på att håva in mer pengar och kontrollförmågan var viktigare än att få fram en bra film. Förutom producentteamet intervjuar man Renny Harlin som var en av de tilltänkta regissörerna. Tales of a Wooden Planet (13:13) går in i detalj på den idé som man arbetade mot i början, en idé kläckt av manusförfattaren och tilltänkte regissören Vincent Ward som utspelar sig på en planet täckt av trästrukturer. Konceptet som sådant låter väldigt spännande och de skisser som visas är verkligen häftiga, men det är samtidigt inte så svårt att förstå varför man övergav konceptet, även om det gjordes en lång bit in i produktionen. Pre-production: Part III (11:43) är den del som behandlar förarbetet till det som kom att bli Alien 3, och redan här märker man av den totala toppstyrning som kom att råda kring projektet. Trots att man inte hade ett färdigt manus påbörjades arbetet med att bygga gigantiska kulisser och scenerier, och detta ledde i sin tur till att man började filma utan att egentligen veta vad som skulle filmas, hur galet det än låter… men det blir värre (se avsnittet om inspelningen). Xeno-erotic (10:21) är en närgången blick på arbetet mellan effektgruppen och den schweiziske konstnären Hans Rudi Giger, mannen som designade alien. Faktum är att det är en rätt uppfriskande dokumentär eftersom man helt ägnar sig åt att diskutera designen av odjuret utan några inhopp från producenter som pratar pengar och tid.

Förutom dokumentärerna finns här även ett antal bildgallerier. Först och främst får vi titta närmare på The Art of Arceon, Wards vision kring det räddningsskepp som lämnar Sulaco, träplaneten och alienfiguren. Den intresserade kommer att snabbt se att den som ligger bakom designen för räddningsskeppet är ingen mindre än Doug Chiang (George Lucas favorit när det kommer till konceptdesign numera). Allt som allt är det knappt hundra bilder och tanken slår en flera gånger huruvida Alien 3 hade blivit en bättre film med Wards manus. Bildmanus från hela tio olika scener har här gjorts tillgängliga, och de är scener både från den vanliga och från den förlängda versionen – snyggt designade, men det blir lätt tradigt att bläddra igenom hundratalet teckningar. Något som däremot är lite mer spännande att bläddra igenom är The Art of Fiorina, ett galleri med konceptbilder från planeten där Ripley landar. Variationen mellan bilderna är rätt stor, och det är rätt intressant att se vad man tog med i filmen och vad man förkastade.

I production kastas vi rakt in i inspelningsinfernot med fyra stycken dokumentärer. Production: part I (18:03) håller sig kring inspelningarna i Pinewood studios i England under 1991, både genom rörliga bilder från inspelningen och genom intervjuer gjorda på plats med olika medlemmar av inspelningsteamet. Adaptive Organism (20:35) är en djupdykning i designen och konstruktionen av den nya alien. Genom intervjuer med de båda specialeffektsmakarna Gillis och Woodruff får vi en inblick i de olika ansatserna man tog för att förmedla det faktum att monstret hade förändrats. Som tur var slapp vi se en vinthund i aliendräkt inklippt i filmen, för det ser för dråpligt ut, även om hunden är bedårande när den äter hundgodis med ett alienhuvud på sig. Production: Part II (14:40) är en fortsatt studie av inspelningen, denna gång när man gick från inspelningar i England till så kallade ”pick-up shots” (filma sådana scener som saknas) i Los Angeles. Lagom halvvägs genom det här segmentet kände jag mig otroligt deppig eftersom jag insåg att tack vare ett par producenter, som vägrade lita på den regissör som man hyrde in, så förstördes en löftesrik film. Production: Part III (08:57) presenterar regissören till filmen; David Fincher. Det näst intill absurda problemet är att regissören är frånvarande genom hela extramaterialet vilket ger presentationen en ännu mer bitter smak tack vare den ensidiga bild som målas upp från studiohåll. Utöver dokumentärerna finns här även två videosekvenser, dels en sekvens som spelas i hög hastighet över byggandet av en av ugnarna för filmen och dels en multivy-sekvens över en skanning över en kropp. Här kan man växla mellan sex olika vyer, fem varianter och en sammanslagen vy. Tillsammans med bilderna spelas ett ljudspår upp med kommentarer av Alex Gillis.

Post-production, som namnet antyder, är det segment som täcker arbetet efter att man avslutade själva filmandet. Dokumentärerna är här tre till antalet, och den första är Optical Fury (23:22), där de visuella effekterna under ledning av veteranen Richard Edlund avhandlas. Fokus läggs vid räddningsskeppets landning på planeten och arbetet med att få miniatyren av alienmonstret att fungera. Med titeln Music, editing and sound (14:54) råder det ingen tvekan om vad dokumentären handlar om. Intervjun med Elliot Goldenthal ger bland annat en förklaring till hur han tänkte inför arbetet med filmmusiken samt det väldigt dissonanta, industriella ljudet som agerar lika mycket bakgrundsljud som musik, något att tänka på nästa gång man ser filmen. Post-mortem (05:51) är en väldigt passande titel på den dokumentär som behandlar hur filmen mottogs när den väl släpptes och de förhoppningar som inte infriades.

Slutligen har vi två fotogallerier, Visual Effects Gallery och Special Shoot. Visual Effects Gallery innehåller dryga hundratalet bilder från inspelningen av olika effekter, både alienrelaterade och andra miniatyrer. Special Shoot är i grunden ett galleri med pr-bilder på de olika skådespelarna samt bilder från premiären.

Visst är det samma överväldigande mängd extramaterial som de tidigare släppen, men med en skillnad: trots att de andra inspelningarna har tett sig som stressiga och konfliktfyllda har man aldrig upplevt att endera part har försökt framstå som den rättmätiga i en konflikt utan erkänt att man i stridens hetta kanske körde över människor. I Alien 3 finns inga sådana försök till att visa upp en förstående yta, här är det bolaget som har rätt. Producenterna hade rätt, ifrågasätt inte. Krig är fred, fred är krig och vi älskar alla Storebror. Kritikerna mot Hollywood får ännu mer vatten på sin kvarn när det visar sig att dokumentären är klippt med dryga tjugo minuter där segment som ansågs vara bolagskritiska klipptes bort. Nog för att man inte behöver kritisera sig själv i ens egen utgåva men att på detta sätt återigen trycka till David Fincher i en egenhändigt skapad dokumentär luktar inte bara illa, det stinker lång väg. Dessa klagomål till trots så är extramaterialet otroligt bra, även om de inger en känsla av ilska eller uppgivenhet.

Sammanfattning
Den tredje Alien-filmen må vara den minst omtyckta, men låt inte folks nedsättande kommentarer och hot om att bränna upp er hemmabioanläggning stoppa er från att titta på en mycket kompetent regidebut av en av Hollywoods få riktigt spännande regissörer. Lägg då till att ni får chansen att se en trettio minuter längre version så har ni faktiskt två mycket goda orsaker att titta på filmen.

Relaterade länkar:
Alien Quadrilogy
Alien - Director's Cut
Aliens - Återkomsten