Afrikas drottning (DVD) - dvdforum.nu

Humphrey DeForest Bogart (1899-1957) är en av de allra främsta ikonerna i spelfilmens historia. ”Bogeys” skådespelarkarriär sträckte sig över nästan 40 år och han spelade in film in i det sista, fram tills han avled till följd av strupcancer. Han vann en Oscar-statyett under sin karriär och det var för sin roll som Charlie Allnut i Afrikas drottning. Humphrey Bogart spelade här mot Katharine Hepburn i vad som kommit att bli en av hans mest välkända filmer. Också Katharine Hepburn (1907-2003) var Oscar-nominerad för sin insats i Afrikas drottning, men fick ingen den gången. Under sin verksamma period, som om möjligt är än mer imponerande än Bogarts, nominerades hon inte mindre än tolv gånger och vann fyra av dessa, den första 1933 och den sista 1981, vilket fortfarande är ett rekord.

Humphrey DeForest Bogart i sin Oscar-belönade roll som Charlie Allnut

Filmen
Första världskriget har precis brutit ut i Europa och striderna närmar sig Afrika. I dessa tider färdas Charlie Allnut (Humphrey Bogart) upp och ner på Ulonga-floden i östra Afrika i sin båt African Queen. Alltid lika eftertraktad och välkommen levererar han post och förnödenheter till byarna längs floden. När en brittisk missionärsstation blir anfallen av tyskarna blir Rose Sayer (Katharine Hepburn) ensam kvar sedan hennes bror dödats och de infödda byborna förts bort. Charlie erbjuder Rose att följa med på hans båt och tillsammans ger de sig av på en äventyrsfylld resa. Rose är en gudfruktig kvinna, handlingskraftig men ovan vid fysiska och emotionella utsvävningar, medan Charlie i grunden är godhjärtad, en smula cynisk och glad i spriten. Han är ovan vid kvinnors sällskap, i alla fall kvinnor som Rose, som i sin tur levt ett fromt liv som missionär i över tio år. Rose, som vill hämnas sin döde bror, tar snart kommandot och börjar planera hur de ska kunna hjälpa britterna i kriget mot Tyskland.

Ett par hemmabyggen till torpeder borde väl rå på tysken?

Charlie och Rose går till en början varandra på nerverna vilket ger upphov till både komiska och laddade konfrontationer. Så småningom accepterar de situationen, delvis för att omständigheterna kräver det och delvis för att de faktiskt lär sig uppskatta varandra som människor. Det förekommer ett par sidokaraktärer, men det är Hepburn och Bogart som bär filmen. De båda agerar med en självklar närvarokänsla och det finns en påtaglig kemi mellan dem. Med sina rolltolkningar frambringar de levande och dynamiska karaktärer som utvecklas hela filmen igenom. Att båda två dessutom fått minnesvärda repliker är förstås tacksamt, och de levererar dem på ett övertygande sätt.

Charlie: We can't do that!
Rose: How do you know? You never tried it.
Charlie: Well, yeah, but I never tried shooting myself in the head neither.

Tonen i Afrikas drottning är lättsam och avslappnad, men filmen håller inte tillbaka i de spännande momenten. Precis som i nyare äventyrssuccéer, som till exempel filmerna om Indiana Jones, så är det den här sköna mixen, och den fantastiska kuliss som man bara kan åstadkomma med verkliga miljöer, som gör slutresultatet så underhållande, tidlöst och slitstarkt. Afrikas natur används av regissören John Huston, med stor hjälp av Jack Cardiffs vackra foto av växtligheten och djurlivet, som en effektiv inramning av historien. Visserligen måste vi finna oss i en del specialeffekter, i form av bakprojektion och miniatyrer, som med dagens mått mätt inte ser särskilt övertygande ut. Vid de tillfällena är det svårt att hålla inlevelsen vid liv, men snart nog drar miljöerna och atmosfären in dig i händelsernas centrum igen.

Bild
På senare tid har vi sett många exempel på vad som kan åstadkommas med hjälp av modern restaureringsteknik. Storslagna dvd-utgåvor av filmer som Metropolis, My Fair Lady och THX 1138 har skämt bort oss och påminner om hur bra det går att få gamla filmer att se ut. Afrikas drottning har inte förunnats en så lyxig behandling; av resultatet att döma har ett källmaterial av nätt och jämnt acceptabel kvalité digitaliserats rakt av. Överföringen verkar visserligen vara väl genomförd för såväl komprimeringsartefakter som andra digitala problem lyser med sin frånvaro. Däremot ser vi åtskilliga exempel på att källmaterialet är ålderdomligt; det förekommer en hel del repor, smuts och andra skador filmen igenom, liksom stora variationer i färgåtergivningen. Skärpa och kontrast är överlag god med tanke på filmens ålder och färgerna är större delen av tiden klara om än något starka. Emellanåt försämras dessa egenskaper rejält; bilden blir suddig och urvattnad med onaturliga färger. I en del av scenerna inspelade med bakprojektion omges förgrunden av onaturliga blekgula auror, vilket ser fult ut och förtar illusionen. Om det inte vore för just det faktum att den faktiskt påverkar förmågan att skapa inlevelse, skulle jag kunna acceptera den bristande bildkvalitén. Med facit i hand kan jag konstatera att filmupplevelsen som helhet lider av detta, och jag önskar verkligen att Afrikas drottning en dag får den behandling den förtjänar. Bilden presenteras i originalformatet 1.33:1, och är då förstås inte anamorfisk, med en medelbitrate på 5.3 Mbit/s.

Ljud
Det hörs att det är en film med över 50 år på nacken, för precis som med bilden så kan inte heller ljudspåret ha restaurerats. Knäppningar, sprakanden och en brusnivå som inte kan ignoreras ger Afrikas drottning mer patina än vad jag anser klädsamt. Monospåret (Dolby Digital 2.0, 224 kbit/s) utnyttjar vare sig subben eller surroundhögtalarna, men lyckas ändå förmedla både en tydlig dialog och atmosfäriska miljöljud som påminner om att båtfärden äger rum i djupaste Afrika. Filmmusiken ligger lagom högt i mixen och bidrar på så vis med det den ska.

Extramaterial
Ett par trevliga Filmografier för Katharine Hepburn och Humphrey Bogart är det enda extramaterial som erbjuds.

Sammanfattning
Afrikas drottning är en mycket sevärd klassiker med två av filmhistoriens största stjärnor genom tiderna. Dessvärre verkar det inte finnas någon bra restaurerad version av filmen på dvd-marknaden så vi får hålla till godo med de utgåvor som finns. Denna svenska utgåva från Atlantic verkar, baserat på den information jag hittat, inte vara sämre än andra utgåvor med avseende på bild- och ljudkvalité. Däremot saknas det extramaterial som exempelvis den brittiska utgåvan ståtar med; bland annat har den ett, på pappret, spännande kommentarspår. Om möjligheten till svensk textning är ett viktigare krav än tillgången på extramaterial så är den här utgåvan, förpackad i en snygg digipack-variant med tillhörande slip-case, ändå ett givet val.