|
Copyright © dvdforum.nu 1999-2010 - Eftertryck utan medgivande från dvdforum.nu är förbjudet. 
dvdforum.nu |
 |
||||||
|
INFORMATION Originaltitel Touching the Void Distributör(er) Paramount Genre(r) Dokumentär Drama Recenserad av Peter Andersson Recensionsdatum 2004-12-14 Produktionsår 2003 Releasedatum 2004-12-15 UPC 332431015753 TEKNISK INFORMATION Region Region 2 Ljud
Bildformat
Textning Danska, engelska, finska, norska, spanska, svenska Speltid 102 min Extramaterial Inget Förpackning Keep-Case MEDVERKANDE Regissör Kevin Macdonald Skådespelare Simon Yates Joe (II) Simpson Richard Hawking Nicholas Aaron Brendan (I) Mackey Ollie Ryall |
||||||
|
||||||
Dokumentär, drama – 2003
Paramount
Recenserad av: Peter Andersson
Totalbetyg: 74 %
     
Film: 9
|
Bild: 9
|
||
Extra: 1
|
Ljud: 6
|
Läsarbetyg: 9,67 Röster: 9 st |
Joe Simpsons bok Touching the Void, legendarisk i klättrarkretsar, har nu blivit film i regi av Kevin Macdonald. Filmen är en rekonstruktion av verkliga händelser, filmad med skådespelare i Alperna och berättad av männen som var med när det begav sig. Macdonald vann redan 2000 en Oscar för bästa dokumentär med filmen One Day in September.
Filmen
1985 befinner sig Joe Simpson och Simon Yates i Peru och Anderna för att klättra upp till toppen på Siula Grande. De unga klättrarna vill göra vad ingen annan lyckats med förut, nämligen att nå toppen längs bergets västra sida. Klättringen ska ske alpint, vilket innebär att all utrustning som behövs bärs av klättrarna själva – inga bärare, inga helikoptrar, ingen assistans alls. Det innebär också att ingen hjälp finns att få om det skulle behövas, och olyckor under sådana förutsättningar visar sig ofta fatala.
Klättrarna ger sig av från sitt basläger i strålande väder och räknar med att nå toppen på ett par dagar. Till att börja med går allt planenligt. Vädret är visserligen allt annat än stabilt men det är normalt i dessa trakter. Snart får de lära sig vad oväder i Anderna innebär, med förrädiska formationer av pudersnö och dålig sikt. Trots detta så når Simpson och Yates toppen även om det tar lite längre tid än väntat. Under nerstigningen sker det som inte får ske – Joe Simpson faller och bryter ena benet. Han inser genast vad det innebär, han kommer att bli kvar på berget och Simon Yates kan i bästa fall rädda sig själv. Mot alla odds bestämmer sig Yates för att få med sig Simpson ner till baslägret och en kamp på liv och död tar vid. Jag tänker inte avslöja mer än så här i recensionen men händelserna som följer är enormt skakande, fasansfulla och fascinerande. Om inte Simpson och Yates faktiskt var med i filmen och själva berättade sin historia skulle jag inte tro den var sann.
En gång i tiden provade jag på lite klippklättring och det hände några gånger att jag kände mig ganska rädd där jag hängde på en bergvägg, säkert tio meter över marken. Efter att ha sett Touching the Void känner jag mig bara ynklig. Dels för att jag en gång haft mage att tycka att en position tio meter från marken, säkrad både med rep och av klättrarkompisen, var farlig. Dels för att filmen får en att känna sig väldigt, väldigt liten. I Touching the Void är det elementen – sten, vatten och vind – som ställer villkoren. Moder Jord visar sig från sin mest obarmhärtiga sida, men samtidigt också från den vackraste och mest lockande. Regissören Kevin Macdonald lyckas övertyga mig om att filmen utspelar sig i Peru, trots att den är inspelad i Alperna. Vyerna med snö som yr fram över klippformationer är bedövande vackra och det blir en självklarhet att det finns människor som vill testa sina gränser där. Klättringen gestaltas i filmen mestadels av skådespelare. De behöver inte prata särskilt mycket, oftast talar bilderna för sig själva. Simpson och Yates själva berättar samtidigt det som behöver berättas, vilket mestadels innebär de tankar de uppfylldes av under de fasansfulla dygnen. De pratar om de beslut som de var tvungna att fatta och varför de gjorde som de gjorde. Både Simpson och Yates är duktiga talare och ger intryck av att vara helt ärliga. Inte allt de säger är särskilt smickrande för dem själva, men givet situationen de befann sig i, helt rimligt.
Det är intressant att jämföra Touching the Void med Framom främsta linjen som jag också har recenserat för dvdforum.nu. Där fungerade blandningen av drama- och dokumentärelement inget vidare, medan de i Touching the Void samspelar i skapandet av en komplett filmupplevelse. Visserligen blandas även här dramat med bilder på Simpson och Yates när de berättar sin historia, men det är gjort på ett sätt så att flytet bevaras. Utöver berättarnas röster står naturen själv för de flesta ljuden, men emellanåt hörs Alex Heffes musik. Man märker nästan inte när den dyker upp då den bidrar till helheten på ett självklart sätt. Sammantaget lyckas filmen med att hela tiden vara spännande och fascinerande, trots att vi som tittare ju vet hur det måste ha slutat.
Bild
Bilden som målas upp av Siula Grande är överväldigande och skapas med hjälp av ett fantastiskt foto. Färgerna kan inte beskrivas som annat än perfekta och bidrar till att göra Touching the Void till en njutning för ögat. Mest imponerande är att man lyckats få kontrasterna så bra med tanke på förutsättningarna, starkt solljus och snö är en erkänt svår situation att bemästra för en fotograf. Snön ser ut som snö och inga detaljer försvinner. Under en del mörkare scener syns viss kornighet, inte så att det stör men den finns där. Den anamorfiska bilden är i formatet 1.85:1, som är originalformat, med en medelbitrate på 8.6 Mbit/s. Skräp och digitala störningar som komprimeringsartefakter och kantförstärkning såg jag inte alls.
Ljud
Ljudintrycken spelar också väldigt stor roll i filmen – stormar rasar, snöskred dånar och vatten porlar. Det låter bra, men jag måste ändå fråga mig varför vi på vår svenska utgåva bara får Dolby Surround 2.0-spår, när både den brittiska och amerikanska stoltserar med Dolby Digital 5.1. Istället finns här alltså Dolby Surround 2.0 på både engelska och spanska. I recensioner av de ovan nämnda utgåvorna beskrivs ljudet som mycket bra så uppenbarligen går vi miste om något. På den svenska utgåvans ljudspår är rumsupplösningen hyfsad, men inte så bra som den skulle kunna bli. Inte heller behöver LFE-kanalen jobba särskilt hårt, jag hade till exempel väntat mig mer ljud i subben när snömassor rasar ner kring våra vänner på Siula Grande. Ser vi förbi dessa brister så låter det ändå bra. Miljöljuden känns väl valda och är både realistiska och tydliga. När berättarna pratar ligger rösterna ovanpå dramats ljudbild, detta inte sagt som något negativt då det nästan låter som om Simpson och Yates sitter i rummet med mig.
Extramaterial
Vad ska man säga? Precis som med ljudet kan vi här känna oss rejält blåsta då de andra utgåvornas extramaterial helt utelämnats. Att det extramaterialet enligt flera recensioner dessutom ska vara bra och kompletterande gör åtminstone mig rejält besviken. Inte ens menyerna har man lagt något jobb på, bara de självklara valen över en statisk bild.
Sammanfattning
Touching the Void är en fascinerande film om vad människan kan uthärda, men också om det stora äventyret. Trots karaktären av dramadokumentär är det här god underhållning och borde därför kunna passa alla, inte bara klätterentusiaster. Med en fantastiskt bra bild och bra ljud räcker utgåvan till om du behöver den svenska texten. Om inte bör du istället genast skaffa någon av de andra utgåvorna med bättre specifikationer. För skaffa den måste du – så bra är Touching the Void!
|
Copyright © dvdforum.nu 1999-2010 - Eftertryck utan medgivande från dvdforum.nu är förbjudet.
dvdforum.nu |