Max är en fantasifull och känslig pojke. Han lever för det mesta i sin egen värld, men känner sig lyckligast när hans mamma eller storasyster accepterar hans inbjudningar till fantasins värld. När leken utvecklas till allvar och verklighet kan Max inte kontrollera sin ilska. En kväll rymmer han från ett bråk och hamnar i en båt som tar honom till vildingarnas land.
I Maurice Sendaks nästan 50 år gamla bilderbok är vildingarnas land en värld som finns i Max huvud när han skickas upp till sitt rum. Spike Jonze och medförfattaren Dave Eggers har valt att låta Max göra en riktig resa i stället. På resan till vildingarnas ö, som publiken själv får avgöra om den sker på riktigt eller inte, möter Max monster som speglar olika sidor av honom själv. Plötsligt är han vildingarnas kung och får leva sig in i rollen som hans mamma har hemma i verkligheten.
Filmen är som bäst i början. Med en handhållen kamera och hundraprocentig närvaro från alla inblandade kommer jag att tänka på Lars von Trier. Om von Trier någonsin skulle göra en barnfilm inbillar jag mig att den skulle se ut som första akten i Till vildingarnas land. På ön förlorar jag intresset när lekarna och galenskaperna blir för många. Lagom är bäst.
Publiken i biosalongen var till största delen par i trettioårsåldern som verkar ha kommit dit för att se Spike Jonzes nya film snarare än en barnfilm. Medierapporteringen har antytt att filmen lämpar sig mer för vuxna än för barn. Detta tycker jag är en överdrift och är troligen ett resultat av att moderna barnfilmer oftast är så ytliga och fördummande. I Till vildingarnas land får barnen en film som rör både hjärtat och hjärnan. Tillsammans med Bron till Terabitia och E.T. är det den bästa amerikanska barnfilm jag sett och alla bör se den. Var beredda på att yngre barn troligen kan bli rädda av filmen.
Hjälp oss på dvdforum.nu att bli bättre! fyll i ett enkelt formulär och lämna en kommentar. Du får
givetvis vara anonym, men det är alltid roligt med en bifogad adress så att vi kan svara.
