Sherlock Holmes år 2009 är mindre stel än i de klassiska tv-serierna och Downey låter humorn skina igenom galenskapen som plågar den framgångsrika detektiven. Dessutom lyckas han, trots en hel del Downeyistiska egensinnigheter, övertyga om att han verkligen är den stora detektiven med pipan i mungipan.
En stor vikt har lagts på den otroliga observations- och slutsatsförmåga som är kanske det mest kända av Sherlock Holmes personlighetsdrag. Det intressanta här är att det gestaltas som ett tvåeggat svärd, å ena sidan gör den Holmes så framgångsrik i arbetet, å andra sidan gör det honom inkompatibel med vanliga människor och när hans överarbetande hjärna inte får den näring som den kräver tar han sin tillflykt i depressionen och drogernas landskap.
Griniga men inte fullt så gamla gubbar. |
Den som hela tiden får rycka upp honom ur mörkret är hans eviga, om än ganska motvilliga, följeslagare Dr Watson spelad av Jude Law. Watson och Holmes förhållande kan beskrivas som ett långvarigt äktenskap mellan två käbblande gamlingar. De driver varandra till vansinne samtidigt som de båda är djupt beroende av varandra. När Watson bestämmer sig för att gifta sig och dra sig tillbaka är det som att se en uppslitande skilsmässa mellan två personer som inte vill släppa taget. Här är det dock inga homoerotiska tendenser som utgör grundbulten i dragkampen. Snarare är det den intellektuella stimulans som Holmes får av Watson och möjligheten till fara samt spänningssökandet som den sistnämnde ges genom Holmes olika uppdrag. Och hur mycket kära Watson än försöker intala sig att börja leva ett vanligt Svenssonliv så lockas han ständigt tillbaka in i mörkrets hjärta.
McAdams grusar inga förhoppningar. Är snarast en klippa. |
Downey och Jude har ett samspel som fungerar naturligt och gnabbandet känns aldrig påklistrat. Överlag är även birollerna väldigt bra. Bäst är Rachel McAdams som gör en underhållande, smart och sexig porträttering av Irene Adler, en bedragerska och tjuv som är den enda kvinnan att ha överlistat Holmes. Därmed har hon förtjänat såväl hans intellektuella- som lustfyllda intresse. Lysande är även Eddie Marsan i en liten, men viktig roll som Inspector Lestrade. Mark Strong är tillräckligt ond och kall som Holmes nemesis Lord Blackwood och Kellie Reilly är så bra som hon kan vara som Watsons blivande fru. Hennes roll är tyvärr rätt begränsad eftersom den går ut på att hon, för Watson, ska representera en trygg och aningen trist motpol till Holmes äventyrslockande erbjudanden.
Eddie Marsons Lestrade - liten men viktig. |
Regissören Guy Ritchie har skapat ett fantastiskt och detaljrikt London som utan ansträngningen låter åskådaren förflyttas mellan smutsiga hamnar och de fattigas bakgator till aristokraternas högborgar. Actionsekvenserna är fantastiska med magnifika explosioner, fantasifulla slagsmål och hisnande jaktscener. Men det är också här som filmens stora svaghet märks. Knytnävarna och sprängflisorna finns där för att dölja vad som i grund och botten är en ganska korkad och oinspirerad handling. Djävulsdyrkan och ockultism i all ära men det måste göras med lite mer intelligens. Och som åskådare är man dessutom inte med och löser gåtorna, istället gör Holmes det lite i förbifarten. Den i slutet av filmen påklistrade förklaringen över hur allt gick till känns fördummande mot publiken, som å andra sidan aldrig ges en riktig chans att klura ut något på egen hand.
Guy Ritchie har alltså föga överraskande varit trogen sin stil som varit så framträdande i tidigare filmer som ”Lock stock and two smoking barrels”. Det gäller inte bara klippningen utan även i huvudpersonernas handgrepplighet. Både Holmes och Watson är snabba att ta till knytnävarna och de är inte rädda för att slåss fult, vilket är uppfriskande. Det är även det visuellt smarta sätt som Ritchie tydliggör Holmes fantastiska analysförmåga (exakt hur han har gjort det får ni upptäcka själva). Men den som letar efter en klassisk detektivhistoria i Agatha Christies ”tea and crumpets”-anda kommer inte att bli tillfredställd. Är man dock ute efter ett underhållande äventyr så kommer Sherlok Holmes inte att vara en besvikelse. Och att en uppföljare redan är i farten är väl inget annat än elementärt.
Betyg:7/10
Diskutera filmen och recensionen här | Sherlock Holmes | | Guy Ritchie | | 2009 | | Michael Robert Johnson, Anthony Peckham, Simon Kinberg, Lionel Wigram, Arthur Conan Doyle | 1:a januari 2010 | | Robert Downey Jr, Jude Law, Rachel McAdams, Mark Strong, Eddie Marsan | 128 minuter |
|
