Demoniacs (DVD) - dvdforum.nu

Detta är inte ”Pirates of the Caribbean”. Jag har svårt att se att man skulle släppa in regissören Jean Rollin på Disneyland överhuvudtaget. Medan Gore Verbinski byggde sina piratfilmer på en åkattraktion bygger ”Demoniacs” (även känd som ”Curse of the Living Dead”) helt på sexuell attraktion. Det kanske var att förfina orden förresten, en rå kåthet är det som driver piraterna i Rollins film. Så här hård har Jack Sparrow aldrig varit.

Filmen
Det var en gång fyra vrakplundrare som hade hittat ett skepp som flutit upp på land. Då ingen av invånarna i den närliggande byn verkade ha något intresse av att gå ned till stranden låg vraket orört och fullt av värdesaker. Plundrandet avbröts dock av två flickor, som klarat sig helskinnade ur skeppsbrottet så när som på sin garderob. Medan kaptenen förlustade sig med Tina, den enda kvinnan i originalmanskapet, tog Bosco och Paul hand om varsin av de nya bekantskaperna. Våldtagna och mördade flöt flickorna ut i havet, för att redan senare på natten återkomma i kaptenens undermedvetna. Där inne höll de sig dock inte särskilt länge, utan med djävulens hjälp kunde de se till att ingen skulle leva lycklig i alla sina dagar.

I en uppenbart dålig film är det viktigare än någonsin att filmens inledning gör åskådaren nyfiken. Om jag hade en tidsbegränsning på mitt liv skulle jag kanske vara kinkigare, men oftast sätter jag så lågt värde på 90 minuter av det att det blir mycket film av denna sort. Den här gången var jag såld redan när berättarrösten presenterade kaptenen som skvatt galen och denne som på beställning börjar gnissla tänder i den trevliga cirkeln någon grafiker byggt åt honom. Förutom Rollins något högre ambitioner finns det egentligen ingenting här som är bättre än porrfilm. Agerandet är på porrnivå, dekor och rekvisita är i klass med den i porr och kläderna är om möjligt lite sämre, då porren kan lägga pengarna på betydligt färre och mindre plagg. Här har man valt lättavrivna kläder med väldigt bra vädring i torsoområdet åt damerna och sjömanskostymer från någon gammal fransk barnteater till herrarna. Allra billigast är nog ändå sminket, då jag numera är ännu mer osugen på att strypas till döds på grund av den grålila häftmassa som då tydligen bildas runt halsen.

Så här rädd blir man när det står “Undresser” istället för “Director” på regissörsstolen.

Tro det eller ej, men det händer en hel del märkliga saker i den här filmen också. Frågan är om ens Mythbusters skulle ta sig tid att testa filmmyten om att ett vått skeppsvrak börjar brinna när man skjuter på det. Eller för den delen, min favoritscen i hela filmen, när en kvinna nästan krossas under en Jesusstaty av halva hennes storlek som tippar av en plattform av halva hennes längd. Trots detta är det i långa stunder svårt att ta filmen på allvar. Man borde verkligen ta illa upp av inledningens dubbelvåldtäkt, men scenen är så amatörmässigt framförd och framförallt klippt att man mer sitter som ett frågetecken. Detta gör det även svårt att köpa den tidigare nämnda scenen när kaptenen hemsöks av offren i sitt undermedvetna. Här är nog meningen att man inte ska veta om det spökar på riktigt eller bara i samvetet. Denna dimension försvinner tyvärr då det är omöjligt att se hur kaptenens psyke kan ha påverkats av den, som det skildrats här, knasiga situationen på stranden. Andra scener som borde varit i alla fall lite intensiva är branden i vraket, där man befinner sig mitt i eldsvådan, men känner sig säker som i ett vadderat rum. De våldsamma barscenerna dras även ner av att de är lika tydligt inspelade vid ett och samma tillfälle som samtliga Sir Ben Kingsleys scener i BloodRayne. Allt detta går emellertid att förlåta en film som inom två minuter producerar två klassiska filmmoment: ”Jag blir förskräckt så jag tappar porslin i golvet” och ”Jag dör så då sträcker jag mig efter något i luften”.

Bild och ljud
Njuta har fixat fram en anamorfisk transfer av Demoniacs i originalformatet 1.66:1. Jag ska direkt säga att jag inte har jättehöga visuella krav på franska nakenfilmer från 1974 och med det vågar jag påstå att bilden är godkänd. Cigarettmärkena är intakta och rejäla genom hela filmen, vilket går helt i ton med de relativt många reporna. Detta ger dig känslan av att du ser filmen på några originalrullar du hittat på vinden hos någon snuskgubbe. Mindre estetiskt tilltalande för mig är viss skiftning i färgerna och en genomgående suddighet, som gör att du med fördel ser filmen onykter. Då slipper du även nedslås av all smuts som drabbat filmen ibland i små doser och ibland i stora sjok. För omväxlingens skull kommer dock skräpet i svart, vitt och den för sammanhanget lite ovanliga färgen blått. Navelludd från lättklädda biografmaskinister månne?

Ljudet blir betydligt tuffare att godkänna. Ett stereospår som är väldigt utelämnat på grund av filmens brist på musik (vilket är tur då jag är säker på att de satt näsapor framför pianot och bakom fiolen i de tonsatta scenerna). Det knastrar en hel del och någon gång smäller det till ordentligt i högtalarna. Värst är dock ständiga knäppningar mellan scener genom hela filmen. Då kan inte ens jag tycka att det är charmigt.

Extramaterial
Här finns förutom filmens trailer mycket underhållande trailers till övriga filmer i Jean Rollin Collection, som Njuta släpper i slutet av oktober 2008. Dessa är: Lips of Blood, The Living Dead Girl, Night of the Hunted, Requiem for a Vampire samt Shiver of the Vampires. Förutom detta får vi en slideshow med mycket trevliga videofodral från hela världen och riktigt bra produktionsfoton, med en klar höjdpunkt där Jean Rollin själv håller upp den (i alla fall av mig) omtalade Jesusstatyn.

Sammanfattning
Om du inte har en fobi mot clowner eller skitiga män som småhånglar med uppstoppade fåglar så finns det ingen anledning att missa denna helt oklippta utgåva av Demoniacs. Eller det är klart att det finns, chansen är ganska stor att du kommer hata filmen om du inte finner den lika omedvetet skitrolig som jag gör. Den enda garantin jag kan ge dig är att du inte kommer att hata den på samma sätt som du hatade Pirates of the Caribbean - Vid världens ände. Men i det extrema fallet att du bara har 90 minuter kvar att leva så kanske du borde ha sex eller gå på Disneyland istället.