I USA smögs den oanständiga versionen av ”99 Women” ut en månad efter att originalversionen haft premiär på DVD. I Sverige ligger Jess Francos originalfilm som extramaterial till varianten med fulinklippt hårdporr. Är Njutafilms utgåva beviset på att den svenska synden fortfarande lever?
FilmenOm ni endast är intresserade av Jess Francos version räcker det att ni läser varannan mening i beskrivningen av filmens handling. Till en ogästvänlig fängelseö skickas Marie (Maria Rohm från Francos
Dracula – Den blodtörstige) och låses in tillsammans med 98 andra kvinnor. Hon somnar snart in och drömmer om knulla. Som straff för att Marie står upp för en svårt sjuk fånge tvingar öns guvernör (Herbert Lom, Dreyfus i
Rosa Pantern-filmerna) en annan intern att våldta Marie. Våldtäkten avbryts av lite knulla med en man i badrock. Då den sjuka fången avled och blev en av många som mött det ödet på Castillo de la Muerte, skickas en statlig inspektör (Maria Schell från
Stålmannen) till anstalten. Marie ska precis berätta för henne varför hon är oskyldigt dömd men då blir det knulla i lera. Medan fängelsedirektören (Mercedes McCambridge, demonrösten i
Exorcisten) lägger all kraft på att stoppa inspektören Leonie från att ta över hennes jobb, planerar Marie och två andra tjejer sin flykt. En av tjejerna stötte nämligen i en manlig fånge från andra sidan ön som hade en färdig flyktplan, och det blev ögonblickligen knulla. Öns djungel visar sig mycket ogästvänlig och rymlingarna tvingas övernatta i en grotta. Mitt i natten blir det dock ljust så att två tjejer i peruker kan ta på sig mjukistofflorna och kliva ut och knulla. När gryningen kommer på riktigt hamnar de oturligt nog mitt i vägen för djungelns farligaste djur – kåta manliga långtidsfångar. Ge mig ett K, ge mig ett N…
Maria Rohm med väninna. |
Enligt myten är porrinsticken den ökände Bruno Matteis första regijobb. Han är senare mer känd som regissör för filmer som
Violence in a Women's Prison, men under denna tid jobbade han mest med klippning. Matteis scener är inte bara inklippta helt utan kontinuitet, dess ”aktörer” är så olika originalen att jag inte med bästa vilja kan se dem som samma karaktärer. Francos lesbiska tema försvinner helt bland alla slappa gubbrumpor, och hans patenterat konstnärliga foto stöts till oigenkännlighet av italienarens filmiska fallos. Som tur är finns det scener som lämnats orörda och som vanligt med Franco får jag ibland känna efter om jag verkligen har glasögonen på mig, men oskärpan passar det extremt närgångna fotot väl. I scenen med internerna på en utdragen rad, även känd som scenen när Franco äntligen zoomat ut, är fotot i
Bron över floden Kwai-klass.
Maria Rohm med väninna? |
Bland skådespelarna sticker Maria Schell ut, med ett fantastiskt expressivt agerande. Hennes minspel är briljant och får ”de fina flickorna” med Maria Rohm i spetsen att se ut som skyltdockor. Herbert Lom är också kul att se, men då mer på grund av att rollen skiljer sig så starkt från hans ”straight guy” till Peter Sellers. Samtidigt gillar jag inte alls McCambridge i den riktiga skurkrollen. Hon lyckas inte färga sin fängelsedirektör med den ondska som hade behövts och jag blir mest irriterad när hon dyker upp i bild. Till sist har jag sparat det som jag tycker är allra sämst och allra bäst med
99 Women. Jag avskyr verkligen den helt spänningslösa ”attacken” där en orm sakta slingrar in i bild och än långsammare slingrar ur bild efter att, på riktigt, blivit rejält knivperforerad. Däremot älskar jag det trallvänliga titelspåret ”The day I was born” framfört av Barbara McNair, som hade en av huvudrollerna i Francos
Venus in Furs. Väldigt mycket vänligare för örat än den monotona porrmusiken som är droppen som får denna avart till film att svämma över.
Bild och ljud99 Women presenteras i originalformat 1.66:1 där medelbitraten ligger på 6,2 Mb/s. Även om det är rejält grynigt och ganska smutsigt med en del streck genom hela bilden, så är jag relativt nöjd. Hudtonerna är realistiska i en annars grådaskig miljö som hade mått bra av lite kraftfullare kulörer. Man har förstärkt vissa kantlinjer vilket bara är positivt för bilden, då det bidrar till att karaktärerna kliver fram ur bakgrunden. Mindre kul är att kameran hackar i alla sidledsförflyttningar och panoreringar. Porrscenerna har inte bara åldrats sämre som filminslag, bildkvalitén är också en bit sämre. Den franska tvåkanalsmonon ger ett fungerande ljud men det är inget du varken kommer att imponeras eller irriteras över. Det mest störande är nog att spåret översätts med gul text.
ExtramaterialGivetvis är huvudnumret bland extramaterialet Francos Director’s Cut av filmen, hur sjukt det än kan låta. Även här berättar Marie om hur hon blev attackerad av fyra män, men skillnaden är att man nu får se en tillbakablick med just fyra maskerade män, istället för Matteis ensamma nakenfis. Jag förstår till viss del att Mattei bakom klippbordet gjorde som han gjorde, för filmen är i sig ganska händelselös och snäll för genren (
99 Women var en av de allra första kvinnofängelsefilmerna), men denna version är i alla fall ett snäpp bättre vilket extramaterialbetyget visar. Noteras bör att denna engelskspråkiga upplaga inte har någon textning alls. I övrigt har det vansinniga hänt att den filmspecifika dokumentären ”Jess’ Women” inte ligger med här utan istället på Njutas utgåva av
Venus in Furs. Ni får läsa Erik Nyströms utsökta
recension om ni vill veta mer om den.
SammanfattningJag har fortfarande inte fallit pladask för någon Franco-film, men jag älskar lotteriet man köper in sig i varje gång man slår på en film av spanjoren. Här förstörs erotiken av hårdporr som ger mer reaktioner i kräkreflexen än under bältet och jag är så trött på mansrumpor att jag är ytterst glad att jag slipper se min egen.
Populära filmer
