Min onkel (DVD) - dvdforum.nu

Jacques Tati och hans karaktär monsieur Hulot har lämnat livet i badorten bakom sig och tagit sig in i storstaden. Här är det ett neddekat men ack så charmigt kvarter som snart förbyts till kall, hård, minimalistisk design i förorten. Det är dags att lära känna Min onkel.

Filmen
Hulot (Jacques Tati) lever ett stilla liv i sin lägenhet högst upp i ett slitet hus i en fransk storstad där livet har sin gilla gång på gatan utanför. Samtidigt lever Hulots syster ute i förorten med sin make, monsieur Arpel som är chef för en plastfabrik i staden. Paret lever i en (för den tiden) toppmodern villa med alla möjliga betänkligheter och finesser. Mitt i denna orgie av estetik ska parets son bo och han är inte någon som gillar föräldrarnas förkärlek för design och "god smak". Då trivs han bättre i sin morbror Hulots sällskap, även om han kan vara nog så tankspridd ibland. Naturligtvis uppstår det misstankar kring Hulot, från faderns sida, och att denne skulle ha ett dåligt inflytande på pojken. För att bryta detta dåliga inflytande övertalar Madame Arpel sin make att ge Hulot jobb på plastfabriken där monsieur Arpel arbetar. Mellan detta jobb och ett cocktailparty i den spartanskt utsmyckade trädgården kan mycket hända för den ständigt lätt bortkomne Hulot.

Från att ha varit ett deltema i Tatis tidigare två filmer så blommar temat främlingskap och utanförskap ut här till fullo. Inte nog med att Hulot som person är förvirrad i de nya, kalla miljöerna hemma hos sin syster, miljön som sådan beter sig likadant. Hemma hos Hulot är det liv och rörelse i grannskapet, det springer lösa hundar kring kvarteret samtidigt som det lokala caféet har fullt med gäster. Hos familjen Arpnel, däremot, är det tyst och stilla. Höga staket ser till att det inte finns någon möjlighet till insyn utifrån samtidigt som huset ser ut att ha ögon som ser allt utåt när kvällen faller.

I mitt tycke är Min onkel en bättre berättad film än till exempel Semestersabotören men det är inte en bättre film för det. Medan Semestersabotören innehåller briljant slapstick-humor har Min onkel en mer tillbakalutad, finurlig stil. Filmen är helt enkelt till bredden fylld med underfundiga iakttagelser och skärskådningar av detta myrsamhälle vi kallar mänsklig civilisation. Tati har en förmåga att hitta saker som ter sig högst normala men när det överdrivs bara en smula blir det löjeväckande och det är på detta sätt en sorts filmisk spegel hålls upp för oss att begrunda.

Bild
Min onkel är den första filmen i Tati-samlingen som är i färg (om vi bortser från den misslyckade satsningen på färg i Fest i byn) och man har lyckats förbluffande väl med att återställa bilden till presentabelt skick. Nog för att det är en del småskador, kornighet och en och annan repa på filmen men på det stora hela är det en överföring som inte skäms för sig. Färgen skvallrar om vilket årtionde som filmen spelades in i, här är det väldigt skarpa färger tillsammans med ett lättare gulstick. Dock är detta inget som irriterrar utan mer förstärker filmens ålder (på ett bra sätt) och som tillsammans med soundtracket ger en härlig nostalgikänsla, en fläkt från en svunnen tid för att använda ett otroligt slitet uttryck. Medelbitraten på disken ligger på beskedliga 5.9 Mbit/s.

Ljud
Det franska ljudspåret (Dolby digital 2.0) har liksom bilden fått sig en rejäl putsning, det finns inte en antydning till brus, hack eller distorsion i ljudet. Även om det är ett 2.0-spår så är ljudspåret ordentligt planterat i centerkanalen, vilket kanske inte överraskar med tanke på att ursprungsmixen är i mono, något som också förklarar en viss frånvaro av mellanregister och bas. Med tanke på den vikt som Tati lägger vid ljudet i sina filmer är det glädjande att höra denna välrestaurerade ljudmix som definitivt kompletterar filmen (och bilden). Bitraten för det franska ljudspåret är 224 kb/s.

Extramaterial
Extramaterialet är identiskt med utgåvan av Fest i byn och Semestersabotören, så om ni ursäktar återberättar jag innehållet från de tidigare recensionerna:

Först kommer en nio sidor lång biografi kring Jacques Tatis liv och leverne som presenteras på engelska.

Härnäst följer tre stycken kortfilmer; Soigne ton gauche (ungefär Håll koll på högern, 11:34), L'Ecole de facteurs (Brevbärarskolan, 14:26) samt Cours de soir (Kvällskurs, 26:31). Här märks en tydlig skiljelinje där Soigne ton gauche och L'Ecole de facteurs står för den mer fysiska, dråpliga humorn medan Cours de soir är en mer "förfinad", verbal humor. Alla tre filmerna är riktigt välbevarade och riktigt underhållande att titta på. Notera, som sagt, att dessa tre kortfilmer återkommer på alla filmer i Tati-boxen. Betyget för extramaterialet baserar sig enkom på den enskilda dvd:n.

Sammanfattning
Tatis återkomst som monsieur Hulot är ett välkommet återseende, Min onkel har en mer sammanhållen historia men behåller samtidigt den milt roade uppsynen över den dagliga rutinen. Även om filmen är mindre slapstick än tidigare Tati-kreationer så håller Min onkel mycket hög klass. Detta är inte bara en underhållande film utan också en komisk klassiker som håller än idag. Vive la France!