Under åttiotalet kom både Fame och Flashdance, och alla tjejer i min klass drömde om att bli dansöser. Sedan har det varit lugnt på dansfilms-fronten, men så kom Honey som levererar precis det man önskar: dans, dans, dans! Men frågan är om det är en bra film också…
FilmenHoney Daniels är bartender och butiksbiträde i en skivbutik, men hon drömmer om något större. Hon är nämligen också dansös och koreograf och springer på en massa auditioner i hopp om att bli upptäckt, dock utan någon lycka. Hon jobbar också på en ungdomsgård där hon lär ungdomarna att dansa som ett alternativ till att hänga ute på gatan. Men så en kväll när hon dansar loss på en nattklubb blir hon filmad av Michael Ellis medarbetare. Ellis, som är videoregissör, gillar det han ser och erbjuder Honey ett jobb som hon inte kan tacka nej till. Äntligen har hon fått allt hon önskar, men hon kommer snart att upptäcka att det blåser snålt på toppen, och är detta verkligen det liv hon ville ha?
Honey är som sagt en slags
Flashdance för 2000-talet; alla dansar hip-hop, en massa kända stjärnor som Missy Elliot, Ginuwine och Jadakiss dyker upp i korta framträdanden, och på slutet levereras en saftig moralkaka. Handlingen är så uppenbar att jag hade kunnat skriva den i sömnen, självklart är inte Honeys innersta önskan att vara populär koreograf utan att hjälpa killarna och tjejerna på ungdomsgården, som självklart får lov att stänga på grund av reparation. Bland dessa ungdomar finns förstås en kille som då börjar hänga med de farliga killarna, så Honey får försöka tala honom till rätta. Men allt ordnar sig i slutet och till slut får de sin efterlängtade nya lokal. Åh nej, nu avslöjade jag slutet! Nåja, det kanske inte kommer som någon större överraskning för varken dig eller mig. Men mitt upp i allt detta så finns det något annat. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men
Honey är inte så dålig som man skulle kunna tro. Det är något helt okej som gör att man står ut och orkar se klart på filmen, kanske är det de välkoreograferade dansscenerna, jag vet inte men det fungerar.
Jessica Alba spelar Honey och gör ett ganska harmlöst porträtt av henne; dansa kan hon, en snygg kropp har hon och i vissa scener visar hon att hon kan skådespela, men för det mesta går hennes roll ut på att se snygg ut och dansa snyggt. Mekhi Phifer spelar hennes kärlek Chaz, killen som lyckats komma ifrån gängen och nu har en frisersalong. Även han gör en ganska habil insats, hans insats består mest av att försöka se cool ut och krama om Honey när det är tufft. David Moscow (som spelade Josh som ung i
Big) är filmens skurk, Michael Ellis. Det som stör mig är att hans karaktär är så väldigt snäll i början av filmen och sedan helt plötsligt efter att ha blivit avvisad är värsta surgurkan. Känns väldigt krystat och David lyckas inte övertyga. Regissören Billie Woodruff är en etablerad videoregissör, ett bra val som regissör och visst visar han det under filmen. Den är snygg, välklippt och läcker, precis som en musikvideo. Dock så lyckas han inte riktigt med personkemi och handlingen, det mesta i filmen känns krystat och tillgjort.
Honey är 91 minuter ”må bra och finn dig själv”, utan att överraska. Men gillar du dans och hip-hop kanske den kan vara värd att spana in.
BildFilmen är presenterad i anamorfisk widescreen, i OAR (1.85:1), och bilden är utsökt. Färgerna är varma och härliga utan några blödningar. Natt- och klubbscenerna är också utmärkta med bra svärta. Skärpan är knivskarp rakt igenom hela filmen och detaljnivån mycket hög. Det enda problemet med bilden är lite grynighet och några digitala artefakter men överlag är detta en mycket bra bild som förtjänar ett högt betyg.
LjudPå en film som denna är ljudspåret viktigt och här får vi både Dolby Digital 5.1 och DTS. Talet kommer ut bra och klart ur de främre högtalarna och det är inga synkproblem, musiken pumpar ut ur högtalarna och här har man lyckats bra, dock kunde man ha använt basen lite mer. Surroundhögtalarna utnyttjas hyfsat, för det mesta är det en bra mix men emellanåt så är det väldigt tyst. Basen jobbar på bra under filmen men kunde ha varit lite mer aggressiv. Det är knappast två dåliga ljudspår vi får men de skulle kunna vara ännu bättre.
ExtramaterialGanska mycket extramaterial, det mesta musikrelaterat. Vi börjar med ett
kommentarspår av regissören och Jessica Alba som inte ger så mycket. Alba gör sitt bästa för att visa hur lik hon är sin karaktär och Woodruff snackar mest om vad som händer på duken, inget vidare.
Behind the Groove är det vanliga snacket om hur bra alla var att jobba med et cetera, inte särskilt roligt. Vi får också 16 stycken
bortklippta scener, förutom den alternativa öppningsscenen är dessa inte så värst intressanta.
Bortklippta tabbar är några ovanligt tråkiga misslyckade tagningar. I
Dansa som Honey visar filmens koreograf Laurie Ann Gibson hur just du kan dansa som i filmen, fick kanske inte mig att hoppa upp och börja skaka loss. Sedan får vi två unika
musikvideor från filmen, Jadakiss & Sheek – J-A-D-A samt Shawn Desman – Sexy.
I studion med Blaque är en titt bakom kulisserna när de spelade in Blaques musikvideo I’m Good, hyfsat intressant. Avslutningsvis får vi just denna
musikvideo. Om man gillar filmen kommer man nog att älska extramaterialet, jag kan bara konstatera att det inte var i min smak.
SammanfattningHoney är en rätt oskyldig historia som inte direkt överraskar, men den har nog sin publik bland tonårstjejer och -pojkar. Dvd:n är helt klart köpvärd, med utsökt bild, schysst ljud och en hel del extramaterial. Kanske en bra julklapp till din tonårsdotter?
Populära filmer
